När jag fick frågan i slutet av oktober av min nyfunna vän Jonna (vi hittade varandra i skogen på SUM 2015) om jag ville hänga på och köra Utö Swimrun med henne kommande år så blev jag både glad och skrämd. 39 km fördelat på 34,5 km löpning och 4,5 km simning - det var verkligen ingen självklarhet för mig. Efter 3 års triathlonutövning hade jag fortfarande inget riktigt driv i min simning och att klara en traildistans så tidigt på säsongen - skulle jag verkligen hinna med o träna?
Men jag är som jag är och alltså sa jag ja! Det värsta som kan hända är ju att man inte lyckas - och det är inte detsamma som att misslyckas. För mig som är motionär och inte jagar placering är alla erfarenheter av godo. Eller det är i vart fall så jag ser på det..
Under den gågna vintern har jag dock jobbat med just simmet. Gått speedkurs för den väldigt energiska och härliga Anna på Simcoachen. Mest av självbevarelsedrift egentligen - så där i början av säsongen är vattnet kallt och då är det ju bra om man inte behöver ligga i allt för länge..
Och i söndags var det dags! Med laddade väskor och nyinköpta våtdräkter steg vi på båten mot Utö! Nu var det dags för hårdtest av Zone3:s nya swimrundräkt och en superdag i skärgården. Vi var ett av totalt 25 damlag på startlinjen och jämfört med herrarnas total på 195 lag så är det inte mycket. Kom igen nu tjejer - varför inte hänga på oss till nästa år?!
Vädret var perfekt - det hotande regnet uteblev.. Startskottet gick och vi sprang i lugnt tempo uppför backen förbi värdshuset. Vi var båda överens om att göra en lugn start. Min erfarenhet är att det är bättre att inte dra upp pulsen allt för mycket före första simmet. Då sätter man andningen snabbare när man väl börjar simma.
Jag var helt inställd på att första simsträckan skulle vara lite stökig. Oftast så tar det lite tid för kroppen att ta emot kylan i vattnet och finna lugnet i andningen. Men det gick över förväntan! Plötsligt så låg vi där i vattnet och bara gled fram. Kylan var där men det var inte tokkallt! Den tidiga vårträningen hade gjort sitt - i år började jag simma ute redan den 1 maj. Helt galet egentligen..
Vi tog oss upp och tassade på till nästa simsträcka. Jag och Jonna hade från början bestämt att vi skulle ta varannan simsträcka. Vi använde lina för att det är enklast så - då behöver man inte fundera på var ens partner är. Det var en sån härlig känsla att glida ner i vattnet igen och bara mata på i simningen. Lugnt och kontrollerat! Återigen tog vi in på några som sprungit ifrån oss.
Våra våtdräkter levererade verkligen. Flytläget var helt suveränt och dragkedjan fram gjorde det enkelt att ventilera när vi var ute på de lite längre löpsträckorna. Rörligheten var suverän - inte en antydan till skav någonstans! Och då var det ändå en hel del klättring upp och ner för berg på Utö.
Utö Swimrun tar dig verkligen till de vackraste platserna på ön. När vi kom ner till södra sidan så låg vattnet spegelblankt i vikarna. Solen sken och vattnet forsade runt de som simmade i viken. Den bilden kommer jag bära med mig länge! Vi närmade oss nu första cutoffen vid Båtshaket och kunde konstatera att tiden inte var något problem. Med en kvart till godo kom vi fram till depån med en massa gott i. Här laddade jag på med banan, bröd och gel. Sen dags för ny simning mot nya skogsäventyr!
Vi hade nu vart igång i snart 3 timmar men allt kändes väldigt bra! Simmet in mot Ålö strand gick i härliga vågor (vi surfade in mot stranden) och jag bara älskade känslan av att ligga där och simma! Jonna var dock inte lika förtjust.. Men upp på stranden kom vi och där stod Michael Lemmel och tog den här härliga bilden på oss:
 |
Foto: Michael Lemmel - hämtat från facebookgruppen Utö Swimrun
|
Ny depå och sen iväg igen! Nu började det dock kännas i kroppen att vi vart igång ett tag.. Vid nästa längre löpavsnitt började Jonnas mage att krampa. Vi gick och småsprang om vart annat i hopp om att magen snart skulle lugna sig igen.. En simsträcka till dök upp - jag tog förningen och vi kom över rätt fort. Men Jonnas mage var inte helt kompis med henne nu. Vi gick och sprang lite om vart annat men vi började nu inse att vi antagligen inte skulle greja tiden för den andra cuttoffen (vid 15:45).
Det var i det läget som vi istället för att lägga ner helt nu började gasa på - de sista 2 km upp till vårt sista depåstopp gick i 6min/km-tempo! Det kändes helt rätt att avsluta på det sättet och det blev lite extra kul när vi dessutom lyckades springa ifrån ett herrlag på slutet!
Funktionärerna tjoade glatt på oss när vi kom fram och vi blev erbjudna skjuts tillbaka. Men äsch! Nu var det ju bara 2 km att gå så vi lunkade på istället tillbaka mot målområdet.
Den här dagen gav mig fantastiskt mycket! Vi lyckades inte ta oss hela vägen till mål men vi lärde oss massor och nästa år är vi tillbaka starkare och ännu mer förberedda inför loppet! Då ska vi även ha tränat in oss på att använda paddlar!
För min egen del innebar deltagandet att jag lyckades låsa upp ett antal mentala spärrar - att simma i 10-gradigt vatten är inget problem längre - det funkar super - bara man har rätt utrustning! Våtdräkterna från Zone3 gav oss bra rörlighet både i vattnet och på land. I fickan på ryggen förvarade jag vår sjukvårdsutrustning - det kändes inte ens att det låg där. Calfsleevsen i neopren gjorde att benen flöt bra - vi hade inga dolmar med oss - skönt att slippa tyckte jag.
Funderar du på att testa Utö Swimrun? Anmäl dig då så fort deras anmälan öppnar! Det är ett helt grymt lopp!!!
Vill du veta hur Jonna upplevde loppet? Hennes berättelse finns här!
#trispot #zone3 #garmin920xt #utoswimrun #swimruntjejer #Simcoachen.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar