Utö Swimrun 2016 - racereport & recension av swimrundräkten Zone 3 Evolution

Jag är verkligen ingen expert på vare sig swimrun eller våtdräkter. Men jag vet vad jag gillar och när nåt funkar bra.

När jag fick frågan i slutet av oktober av min nyfunna vän Jonna (vi hittade varandra i skogen på SUM 2015) om jag ville hänga på och köra Utö Swimrun med henne kommande år så blev jag både glad och skrämd. 39 km fördelat på 34,5 km löpning och 4,5 km simning - det var verkligen ingen självklarhet för mig. Efter 3 års triathlonutövning hade jag fortfarande inget riktigt driv i min simning och att klara en traildistans så tidigt på säsongen - skulle jag verkligen hinna med o träna?

Men jag är som jag är och alltså sa jag ja! Det värsta som kan hända är ju att man inte lyckas - och det är inte detsamma som att misslyckas. För mig som är motionär och inte jagar placering är alla erfarenheter av godo. Eller det är i vart fall så jag ser på det..

Under den gågna vintern har jag dock jobbat med just simmet. Gått speedkurs för den väldigt energiska och härliga Anna på Simcoachen. Mest av självbevarelsedrift egentligen - så där i början av säsongen är vattnet kallt och då är det ju bra om man inte behöver ligga i allt för länge..

Och i söndags var det dags! Med laddade väskor och nyinköpta våtdräkter steg vi på båten mot Utö! Nu var det dags för hårdtest av Zone3:s nya swimrundräkt och en superdag i skärgården. Vi var ett av totalt 25 damlag på startlinjen och jämfört med herrarnas total på 195 lag så är det inte mycket. Kom igen nu tjejer - varför inte hänga på oss till nästa år?!

Vädret var perfekt - det hotande regnet uteblev.. Startskottet gick och vi sprang i lugnt tempo uppför backen förbi värdshuset. Vi var båda överens om att göra en lugn start. Min erfarenhet är att det är bättre att inte dra upp pulsen allt för mycket före första simmet. Då sätter man andningen snabbare när man väl börjar simma.  

Jag var helt inställd på att första simsträckan skulle vara lite stökig. Oftast så tar det lite tid för kroppen att ta emot kylan i vattnet och finna lugnet i andningen. Men det gick över förväntan! Plötsligt så låg vi där i vattnet och bara gled fram. Kylan var där men det var inte tokkallt! Den tidiga vårträningen hade gjort sitt - i år började jag simma ute redan den 1 maj. Helt galet egentligen..

Vi tog oss upp och tassade på till nästa simsträcka. Jag och Jonna hade från början bestämt att vi skulle ta varannan simsträcka. Vi använde lina för att det är enklast så - då behöver man inte fundera på var ens partner är. Det var en sån härlig känsla att glida ner i vattnet igen och bara mata på i simningen. Lugnt och kontrollerat! Återigen tog vi in på några som sprungit ifrån oss.

Våra våtdräkter levererade verkligen. Flytläget var helt suveränt och dragkedjan fram gjorde det enkelt att ventilera när vi var ute på de lite längre löpsträckorna. Rörligheten var suverän - inte en antydan till skav någonstans! Och då var det ändå en hel del klättring upp och ner för berg på Utö.

Utö Swimrun tar dig verkligen till de vackraste platserna på ön. När vi kom ner till södra sidan så låg vattnet spegelblankt i vikarna. Solen sken och vattnet forsade runt de som simmade i viken. Den bilden kommer jag bära med mig länge! Vi närmade oss nu första cutoffen vid Båtshaket och kunde konstatera att tiden inte var något problem. Med en kvart till godo kom vi fram till depån med en massa gott i. Här laddade jag på med banan, bröd och gel. Sen dags för ny simning mot nya skogsäventyr!

Vi hade nu vart igång i snart 3 timmar men allt kändes väldigt bra! Simmet in mot Ålö strand gick i härliga vågor (vi surfade in mot stranden) och jag bara älskade känslan av att ligga där och simma! Jonna var dock inte lika förtjust.. Men upp på stranden kom vi och där stod Michael Lemmel och tog den här härliga bilden på oss:

Foto: Michael Lemmel - hämtat från facebookgruppen Utö Swimrun

Ny depå och sen iväg igen! Nu började det dock kännas i kroppen att vi vart igång ett tag.. Vid nästa längre löpavsnitt började Jonnas mage att krampa. Vi gick och småsprang om vart annat i hopp om att magen snart skulle lugna sig igen.. En simsträcka till dök upp - jag tog förningen och vi kom över rätt fort. Men Jonnas mage var inte helt kompis med henne nu. Vi gick och sprang lite om vart annat men vi började nu inse att vi antagligen inte skulle greja tiden för den andra cuttoffen (vid 15:45).

Det var i det läget som vi istället för att lägga ner helt nu började gasa på - de sista 2 km upp till vårt sista depåstopp gick i 6min/km-tempo! Det kändes helt rätt att avsluta på det sättet och det blev lite extra kul när vi dessutom lyckades springa ifrån ett herrlag på slutet!

Vi avslutade loppet efter 5,5 timmar - då hade vi avverkat 28,5 km löpning och 3,1 km simning. Total höjdstigning 2000 meter enligt Garmin. Det är svårt att inte vara nöjd med en sån insats! Jonna var helt grym - från det att magen började kännas så tog vi oss ändå 8 km till. Jag bara älskar min härliga swimrunpartner!

Funktionärerna tjoade glatt på oss när vi kom fram och vi blev erbjudna skjuts tillbaka. Men äsch! Nu var det ju bara 2 km att gå så vi lunkade på istället tillbaka mot målområdet.

Den här dagen gav mig fantastiskt mycket! Vi lyckades inte ta oss hela vägen till mål men vi lärde oss massor och nästa år är vi tillbaka starkare och ännu mer förberedda inför loppet! Då ska vi även ha tränat in oss på att använda paddlar!

För min egen del innebar deltagandet att jag lyckades låsa upp ett antal mentala spärrar - att simma i 10-gradigt vatten är inget problem längre - det funkar super - bara man har rätt utrustning! Våtdräkterna från Zone3 gav oss bra rörlighet både i vattnet och på land. I fickan på ryggen förvarade jag vår sjukvårdsutrustning - det kändes inte ens att det låg där. Calfsleevsen i neopren gjorde att benen flöt bra - vi hade inga dolmar med oss - skönt att slippa tyckte jag.

Funderar du på att testa Utö Swimrun? Anmäl dig då så fort deras anmälan öppnar! Det är ett helt grymt lopp!!!

Vill du veta hur Jonna upplevde loppet? Hennes berättelse finns här!

#trispot #zone3 #garmin920xt #utoswimrun #swimruntjejer #Simcoachen.se

Uppladdning inför Utö Swimrun!

Nu är den igång - uppladdningen inför den stoora utmaningen! Utö Swimrun  -  ett mytomspunnet swimrun med garanterat kallt vatten och vackra vyer! På söndag möts vi på riktigt! Då ska krafter mätas och vågor gungas - roligt, tufft, blött och alldeles, alldeles underbart! Och för att sparka igång kroppen och få den att fatta allvaret så har jag nu bokat in mig på coach Annas allra sista race-tillfälle i Gubbängen imorgon. Då ska det bli timetrial! Det vill säga - simning på tid där det gäller att pusha sig själv och få till ett jämt och hyfsat snabbt tempo.

Nu finns det inga ursäkter längre - nu är det bara att trycka på och känna hur skoj det är när pulsen höjs! För nu kör vi!!

#simcoachen.se #utoswimrun #powerhour #swimruntjejer #zone3 #garmin920

Swimruntävling den 3:e maj? Är du helt galen?

Igår togs ytterligare ett steg närmare Utö. Då var det dags för första deltävlingen i Swimruncupen Stockholm - en träningstävling som arrangeras varje månad fram till sommaren. Och den kunde inte ha börjat bättre - +17 grader i solen och dryga 12 grader i vattnet. Spänd förväntan låg i luften - ett drygt trettiotal swimrunnare hade mött upp i Älvsjö utanför Ica för att testa hur träningen gått under vintern. På plats fanns givetvis även Victor & Peter från Trispot med våtdräkter och andra tillbehör samt representanter från företaget Amphibia Sport - som säljer bland annat smarta triathlonväskor men även praktiska prylar för simträningen.

En kvart innan start gick Elisabet från tävlingsledningen igenom banan och längden på sim- och löpsträckorna. Den längsta simsträckan var ca 80 meter eftersom man från början inte visste hur mycket temperaturen skulle gå upp före tävlingen. På första sträckan skulle Elisabet paca gruppen eftersom det blev ett par korsningar över vägbanan innan man var framme vid Långsjön. Vi springer lugnt ner sa hon. Jo, tjena - om lugnt tempo ligger på strax under 5 minuter per kilometer det vill säga..

När starten gick så var det som ett tåg gick. Tut, tut och iväg liksom. Jag gjorde mitt bästa för att hänga på men fick efter dryga 300 meter slå av på tempot - pulsen rusade iväg alldeles för fort. Det kändes som om jag vägde hundra kilo.. Kollade på klockan och såg att jag i alla fall hade ett tempo på 5:20 min/km - vilket är snabbt i min värld. Men resten av gänget var då redan en bra bit före mig..

Men så såg jag äntligen badplatsen! Äntligen dags för lite simma! Sprang glatt ner i sjön - påhejad av en liten men väldigt entusiastisk publik. Och så var det ju bara att komma igång.. men det tog lite längre tid att få ner andningen nu eftersom jag sprungit på rätt bra på första sträckan. Hade dock väldigt mycket nytta av mitt pass i söndags eftersom jag redan visste hur det kändes att komma ner i hyfsat kallt vatten. Till slut fick jag till andningen och kunde fokusera på simningen. Första simsträckan är alltid den knepigaste.

Lyckades nästan komma i kapp de sista i gruppen innan det var dags för att springa igen - vid andra simsträckan kändes andningen mycket bättre och lugnare. Det var inga problem att doppa huvudet och händerna hann aldrig bli kalla. Nu var jag ännu närmre de sista i gruppen. Det fick mig att tagga till!

Upp ur vattnet och sen en kort löpning till första stranden och i igen. Denna gång klev jag upp tillsammans med de sista i startfältet. Det kändes underbart att jag kunde ta igen lite under simningen! Upp och iväg igen - nu var det en något längre löpsträcka fram till nästa simning. Där kom jag ikapp killen som låg sist i startfältet. Visserligen sprang han ifrån mig så fort vi kom upp men det kändes bra att ha kontakt med en medtävlare i alla fall. Nu var det dags för den sista längre löpsträckan före den avslutande simningen. Drog ner dragkedjan i våtdräkten för att kunna andas bättre - väldigt glad för att jag skaffat en ny dräkt (Zone 3 Evolution Swimrun) där dragkedjan sitter fram - mycket mer lätthanterligt! Och tack vare calf sleeves i neopren så behöver jag inte heller släpa på nån dolme. Benen flyter perfekt ändå!

Kollade på klockan och kunde konstatera att min löpfart var helt ok - siktade på att hålla ett tempo strax under 6 min/km. Men då hände det! Precis när allt kändes som bäst så snubblade jag. Pang - rakt ner i backen. Skrubbade upp knäet och kände hur fotleden ömmade. Blev med ens tokförbannad - allt hade ju gått så bra fram till hit - skulle jag bli tvungen att bryta nu? Svor lite och linkade en bit - började sen provspringa - puh- det kändes helt ok. Tog upp farten lite till - ingen fara - fotleden gjorde inte ont. Kom igång på nytt och lyckades återigen få upp farten till 5:50 per km. Yippee- nu kör vi!

Till slut -framme vid sista simsträckan - där stod Elisabet och frågade om allt kändes ok inför sista simningen? Jadå - sa jag - inga problem. Fick en kort paus för korttagning innan jag plumsade i och simmade mot stranden och målet. Fick en stor välkomstapplåd av alla deltagare som stod där i solen och fikade efter målgång. Kände mig fantastiskt nöjd och glad över att ha genomfört denna tävling och dessutom pushat mina gränser än en gång. 12 grader är faktiskt det kallaste vattnet jag nånsin har simmat i - men ändå var det inte avskräckande kallt. Inga domningar i ansiktet eller frusna händer.

Jag var visserligen sist över mållinjen igår men vad gör det - alla andra deltagare var fantastiskt duktiga! Och vill man bli bättre måste man våga spänna bågen - det är trots allt bara början på säsongen. Och jag tror att den kommer bli något alldeles extra!