måndag 10 augusti 2015

Älskar Ångaloppet! Underbar dag trots usel förberedelse..

Vilken dag det blev - trots att det var ovisst länge om jag skulle kunna starta. Hade oturen att bli förkyld direkt efter Amfibiemannen.  Vilket var väldigt dåligt tajming eftersom vi drog till fjällen veckan efter. Min plan var att backträna och traila runt i Idre men istället fick det bli promenader ner till Ica och lite utflykter upp till fjället istället. Fick helt enkelt vila mig i form - och det funkade över förväntan!

Lerigt på årets Ångalopp! Foto: Lotta Silwer

Söndagen bjöd på ett fantastiskt väder och jag var väldigt glad att starten låg redan vid 10-tiden eftersom det inte blir som varmast föränn efter kl 12. Våtdräkt var helt onödigt så jag tog min snygga triathlondräkt istället. Sjötemperaturen skulle ligga på 22 grader och i havet ca 17 grader - helt perfekta förutsättningar helt enkelt.

Jag och Chaly anlände till Ånga en dryg timme innan start - hämtade ut startpåsar - stod i en lång toakö och klistrade på oss våra startnummer! Nu skulle det köras på! Vi var bägge larvigt övertaggade och samtidigt lite ångestfyllda över den första inledande löpningen  - 7 km - före första simning. Men det var bara att gilla läget!

Starten gick och vi la oss bak i fältet - här gällde att inte gå på för hårt i inledningen - det är lättsprunget och väldigt lätt att få upp pulsen för högt. Eftersom jag precis blivit frisk var jag mån om att ta det lite lugnt. När vi sprungit i en dryg kvart började det komma killar från startgruppen bakom oss och springa om. Det var inte så mycket att göra - bara att ställa sig på sidan av stigen så att de kunde passera. Skogslöpningen var mycket stökigare än vad vi kom ihåg från året innan - eller hade vi helt enkelt förträngt det?

När vi till slut kom fram till första simsträckan blev jag glatt överraskad över hur bra det gick. Jag hängde på Chalys fotsulor och bara gled fram bland alla plaskande människor. Inte alls som förra årets nära-döden-upplevelse när jag svalde halva sjön. Har alltid sett simningen som min sämsta gren men nu har det hänt något. Jag tar mig faktiskt framåt snabbare!!

Årets Ångalopp var tungt - allt regnande under sommaren hade resulterat i att det fanns gigantiskt med lera överallt. Segt för benen - nyttigt för huvudet.. Men trots detta så rörde vi oss fortare än förra året - trots att vi inte är några trailtokar direkt. Även detta år har vi lovat oss själva att vi ska springa mer trail till nästa tävling!

Roligast var det när vi kunde springa om nåt lag och sen utöka vårt avstånd rejält på simsträckorna. Helt fantastisk känsla när man får till det och hamnar i ett skönt flow!

Efter att ha simmat sammanlagt 23 gånger och sprungit 2 mil kom vi äntligen till målet på 3 timmar och 52 minuter - nästan en kvarts förbättring mot förra året. Vi var så lyckliga över att ha gjort loppet på under 4 timmar! Även om Amfibiemannen var ett härke och iskallt så gjorde det loppet att Ångaloppet kändes enklare (ja - i vart fall på simdelen). För löpningen är mycket tuffare på Ånga än på AM. Benen var stockar när jag kom i mål. Men glada stockar i alla fall - som blev belönade men en underbar massage innan vi drog hem!