Jag kan crawla! Och andas!

Jag är ju inte bara löpare - jag gillar ju swimrun också..

På hösten 2012 gick jag en nybörjarkurs i crawl och därefter började jag träna själv i bassängen. Det gick vääldigt långsamt men jag kunde crawla, hjälpligt - framförallt om jag inte behövde engagera benen. Dessa fick oftast bara hänga med - jag använde dolmen för det mesta.

Under sommarsäsongen så simmades det enbart med våtdräkt och benen fick hänga med då också utan att jobba. Så tillbringade jag mina simpass under 2013 & 2014. Började köra swimrun och gillade att dolme var tillåten. Benen fick flyta med där bak - simningen började gå något bättre men fortfarande ingen riktig fart..

Våren 2015 kom min turning point då klubben jag är med i bjöd in till intensivkurs med Anna-Karin Lundin (simcoachen.se) som lär ut TI-metoden. TI står för Total Immersion och skiljer sig från den traditionella crawlen. Tekniken går ut på att man tar sig fram mer likt fiskarna i vattnet istället för att veva och plaska på med benen. Bensparken går samtidigt med catchen och det passade mig perfekt! Jag som hade så svårt att arbeta med ben o armar samtidigt!

Efter en helgs simkurs var jag definitivt inte fullärd men jag hade startat min resa mot en snabbare och mer energieffektiv simning. Det här var ingen vanlig crawlkurs! Tack vare Anna-Karins filmande av oss i bassängen och vägledning genom hörlurarna så fick jag bukt med den värsta bromsandet i bassängen. Huvudet åkte ned och benen flöt upp- och det fanns en streamline!

Jag stretade på under OW-säsongen 2015 och i mitten av juni kunde jag känna ett lugn när jag var i vattnet - jag svävade istället för att känna att sjöhäxan när som helst skulle dra ner mig i djupet..Det är en så häftig känsla att känna sig viktlös och svävande!

På Ångaloppet i augusti så blev min swimrunpartner lite impad av att jag faktiskt tog mig fram i vattnet bättre. Även om jag inte var supersnabb så gick det i vart fall snabbare! Underbar känsla!

Så blev det dags för inomhussäsong igen och jag bokade in en coachning med Anna - också Simcoachen.se - för att få bukt med tekniken. Och då upptäckte jag att andningen inte funkade alls om jag höjde frekvensen på armarna. Jag blev så fokuserad på tekniken att jag glömde att blåsa ut!

Inte bra alls..

Anna-Karin hade tagit mig upp några trappsteg men det här med andningen kändes som en väldigt stökig tröskel. Hur jag än försökte så ville inte andningen samarbeta med mig. Och ju mer jag tänkte på den desto värre blev det kändes det som. Men sen kom tempotrainern in i mitt liv.--

Tempotrainer!

En tempotrainer är en liten manick som man kan ställa in på olika tempon för att få in en bra takt på sina simtag. Jag upptäckte att denna TT både var bra och dålig för mig. Bra för att jag kunde hålla en jämnare takt - men dålig då jag också blev stressad av den och stressen gjorde att jag glömde blåsa ut..

Från att ha tyckt att jag faktiskt kan crawla hyggligt fick jag nu insikt om att min teknik inte riktigt var på plats än... Men då är det bara att träna - här finns inga genvägar!

Saken är den att i slutet av maj i år ska jag delta i Utö Swimrun och det kommer garanterat vara kallt i vattnet. Simningarna är inte jättelånga (längsta 600 meter) men för att inte tappa allt för mycket energi (det ska ju springas dryga 3 mil) insåg jag att mitt tempo måste höjas på simsträckorna. Vilken tur att jag upptäckte att Anna skulle hålla Speedkurs på onsdagkvällar!



Mina första två tillfällen på kursen var hemska kan jag erkänna så här i efterhand. Så fort vi höjde tempot och skulle simma mer än 50 meter så dog jag - utandningen misslyckades och jag tappade luften helt. En viktig del i kursen är att räkna armtag per längd men det funkade inte för mig eftersom jag kämpade för att få luft!

När jag kom till det tredje tillfället så hade jag ångest på riktigt! Jag kan berätta att det är skitjobbigt att ligga och kämpa som en döende fisk när alla andra fräser på för fullt! Men jag stålsatte mig - nån gång måste det väl börja bli bättre. Och det blev det!

Plötsligt fick jag in takten (coach Anna - jag älskar dig) och kroppen började arbeta med mig istället för mot. Andningen bara satt där - behövde inte ens tänka på den, höften hittade rotationen och till och med catchen började synas.. Jag var så lycklig och räknade glatt armtag som en lika glad Anna skrev ner. När kvällens pass var över kände jag mig inte ens trött - snacka om endorfinkick!

Från att inte vilja simma på en snabbare takt än 1.12 kan jag nu gå in på 1,08 och gladeligen höja den mot 1,04. Det trodde jag aldrig! Speedkurs is the shit! Men det tar inte slut här - jag har nu fyra lektioner kvar och längtar verkligen till kvällens pass!

Tänk så snabbt det kan skifta - så alla ni som kämpar på - fortsätt! Och gå gärna en kurs eller ta ett PT-pass med coach Anna eller nån av hennes lika grymma kollegor därute i landet som jobbar för Simcoachen.se

Uppladdning inför Ursviks Ultra

Nu är det mindre än två månader kvar tills det ska springas tre varv på det beryktade Extreme-spåret. Börjar faktiskt känna lite nervositet över det redan.. Jag har ännu inte vart på plats för att testa banan men nu börjar det snart bli dags. Väder är ju alltid en intressant faktor vid lopp - men det är minst sagt knepigt att ens ana hur väderleken kommer se ut i slutet av mars. Det växlar ju hela tiden! Blir det 5+ eller -20? Ingen som vet.  Har dock tagit det säkra för det osäkra - så snart kommer jag att ha ett par av Icebugs DTS Bugrip-skor i min ägo. Skorna är gjorda för långdistans med lite mer dämpning och bredare läst så det ska bli kul att få testa dem!

Närmast i tiden planerar jag distanspass med TSM och även sociallångpass med Mats Dänsel i spetsen. Från den 20 februari ordnar han långpass från Hellasgården med längd utifrån dagens datum - dvs 20 km och den 21 februari blir det 21 km osv.. Kan nog bli att jag hänger på den 20:e och 28:e som en bra upptrappning inför Ursvik.

Träningen har flytit på ovanligt bra den sista tiden- totalt antal mil under januari blev 12 mil och då gjorde jag uppehåll under en vecka på grund av en förkylning - så jag har lyckats snitta 4 mil i veckan! Det är jag väldigt nöjd med eftersom jag inte haft några som helst känningar i mitt knä. Kanhända att min ökade simträning även lett till att kroppen totalt sett blir bättre rustad även för löpningen?