När januari började var jag väldigt pepp och lycklig över att ha kunnat träna hela julledigheten - till skillnad mot förra året - då träningen blev 0 och året inleddes med knäont och negativa tankar. Tyvärr varade denna framgångsvåg inte så länge - i slutet av januari blev jag förkyld och därmed blev det ett par veckors träningsuppehåll. Men jag var positiv och lät mig inte nedslås av detta. Startade då om men efter ett par veckor kom förkylningen tillbaka - nu tre gånger värre! Har därför tillbringat en vecka i hemmet med feber - helt sänkt med täppt näsa och skitjobbig hosta.
Vi har hund och det är väl det som är räddningen i all denna misär. Jyckarna måste ju ut - även när kroppen säger nej till att gå mer än tio steg. Har därför släpat mig ut oavsett hur jag mått och nu i efterhand känner jag en tacksamhet över detta. Även om löpningen just nu är helt off så rör jag mig i alla fall något. De senaste dagarna har jag varit feberfri och nu känner jag hur styrkan börjar återvända i kroppen - även om det just nu är långt borta att springa flera mil.
Det är helt enkelt dags att börja om...igen! Idag inleder jag med en lunchpromenad och lagom till helgen planerar jag de första ansträngande passen. För nu jäklar är det dags att sätta fart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar